tag:blogger.com,1999:blog-78312804191650626552024-03-05T14:40:29.130+01:00Intxixu21Ainhoa.s ren bloga.ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.comBlogger31125tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-16115791255689666472011-06-21T10:38:00.000+02:002011-06-21T10:38:19.252+02:00LEHEN GIZAKIA<b style="color: red;"><a href="http://es.calameo.com/read/0001238118bcf7fda1589?editLinks=1">Hemen</a></b> daukazue, Iñaki, Ander, Alba eta laurok egin dugun inguruneko lana.ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-78789391753520132952011-06-21T09:42:00.001+02:002011-06-21T09:59:27.616+02:006.mailako agurra eta emanaldia<span style="color: #4c1130; font-family: Verdana, sans-serif;">Hemen daukazue guk egindako emanaldia; espero dut ikustea eta komentarioren bat edo bi... idaztea!<iframe frameborder="0" height="320" src="http://player.vimeo.com/video/25340396?title=0&byline=0&portrait=0" width="400"></iframe></span><br />
<a href="http://vimeo.com/25340396">2010-11 ikasturte amaiera</a> from <a href="http://vimeo.com/user351360">Elatzeta 3.Zikloa</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.<br />
<iframe frameborder="0" height="320" src="http://player.vimeo.com/video/25321708?title=0&byline=0&portrait=0" width="400"></iframe><a href="http://vimeo.com/25321708">6. Mailakoei agurra</a> from <a href="http://vimeo.com/user4096371">baliabideak</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-73229576085092970722011-05-26T11:57:00.003+02:002011-05-26T11:57:19.544+02:00ALFONBRAREN AZPIAN<title></title><style type="text/css">
<!--
@page { margin: 2cm }
P { margin-bottom: 0.21cm }
-->
</style> <br />
<div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><br />
</span> </div><div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><br />
</span> </div><div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><b><i><br />
</i></b></span> </div><div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><b><i>Bi aste igaro eta gero berriro gertatu zen. Sagua etorri zen. Sagua alfonbraren azpian zegoen. Horrela gertatu zen:</i></b></span></div><div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><b><i>Duela bi aste sagu bat sartu zen nire etxean. Alfonbraren azpian ikusi nuen. Lehenengo ez nekien zer zen alfombraren azpian zegoena. Orduan, egin nuena, izan zen aulki bat hartu eta itxaron gauz bitxi hura ateratzea alfonbratik. Bat- batean mugitzen hasi zen, eta azkenean atera zen alfombratika. Atera zenean, ikusi </i></b></span> </div><div style="color: #444444; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif; margin-bottom: 0cm;"><span style="font-size: small;"><b><i>nuen, sagu bat zela. Orduan, aulkia bere burura botatzea, saiatu nahi nuen, baina sagua ihez egin zuen. Sofaren atzeko aldera. Nik, bere atzetik joan nintzen korrika, aulkia eskuetan nuela. Sofaren atzean zegoen eta ni, pentsatu gabe aulkia bota nion, baina bera oso azkarra zenez, ihez egin zuen. Eta aulkia, lurraren kontra jo zuenean, hautsi egin zen. Ni amorru biziaz, sagua utsi eta afaltzera joan nintzen. Eta hurrengo egunean, ez nion ikusi saguari. Baina, bi aste igaro eta gero, berriro ikusi nuen sagua. Baina, oraingoan, pentsatu gabe pistola bat hartu, eta saguari tiro bat eman nion.</i></b></span></div><br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;"><br />
</div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-34022325613777141212011-04-15T11:52:00.000+02:002011-04-15T11:52:35.095+02:00MUNDUKO FAMILIEN JAKIAK<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQdR6eBPO5E6dLGQQb1jTfWfEaN9PxT14xjo_XUr8fI1j5BgWBzvBePbnjxMZJ4KKyF5FGt33n8L_xymNFMHyzop8zYrzwFv4CIS9Ueg1f9K7k_kSL_vN7gyzmGQ2HuEpRsEod82pHcpc/s1600/images.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQdR6eBPO5E6dLGQQb1jTfWfEaN9PxT14xjo_XUr8fI1j5BgWBzvBePbnjxMZJ4KKyF5FGt33n8L_xymNFMHyzop8zYrzwFv4CIS9Ueg1f9K7k_kSL_vN7gyzmGQ2HuEpRsEod82pHcpc/s1600/images.jpeg" /></a></div><b><i><span style="font-family: Times,"Times New Roman",serif; font-size: large;">Gaizki iruditzen zait. Zeren batzuek ondo bizitzen dira, janari asko dutelako, diru gehiago dutelako eta etxe polit bat dutelako. Baina beste batzuek, gaizki pasatzen dute, ez dutelako ezer. Marrazkietan ikusten duzuenez, batzuek asko dute eta beste batzuek oso gutxi. Horretarako nik pentsatzen dut, janaria, dirua... konpartitu behar direla, denak ondo egoteko. Ez argazkian ikusten den bezala.</span></i></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-3851814221679650582011-04-08T15:10:00.000+02:002011-04-08T15:10:52.895+02:00ZERTARAKO AZTERKETA?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi97ZS5po41ls1l35Et1_dTFU1pCgBeU9X7qGJtb_-Vt9pLCSUJs6h8-tKgmZV5LpJTSXhPeBGdc9GS16H7XTx_Gt-kaZxBq7CXuUyt6O0ONwSh2znsOeoLkVMu9k6vfH4PSjOHy4_Rv1o/s1600/escanear0003+%255B800x600%255D.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi97ZS5po41ls1l35Et1_dTFU1pCgBeU9X7qGJtb_-Vt9pLCSUJs6h8-tKgmZV5LpJTSXhPeBGdc9GS16H7XTx_Gt-kaZxBq7CXuUyt6O0ONwSh2znsOeoLkVMu9k6vfH4PSjOHy4_Rv1o/s320/escanear0003+%255B800x600%255D.jpg" width="188" /></a></div><b style="color: #4c1130; font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: small;">Gaur eskolan, gure irakasle Jesusek, lanak bidali dizkigu. 3 orri euskerazkoak, eta 5 orri gaztelaniazkoak. Guztira 8 orri. Denak protestaka hasi gara, eta batek esan du:- Zergatik hain beste orri? gehiegi da. Eta Jesusek erantzun du:- Azterketa isango duzue, eta azterketa suspenditu ez nahi baduzue, orri horiek egin beharko dituzue. Baina gu ez gara isildu, eta gelako batek esan du: -Eta zergatik egin behar ditugu azterketak? Eta Jesusek esan zuen: Handitan lan bat izateko. Eta hori esan zuenean denak isildu ginen. Hurrengo egunean, beste zortzi orri, eta ez genuen ezer esan, isilik gelditu ginen. Eta horrela betirako. Orduan, orain badakizue, zuen irakaslea gauz asko bidaltzen badituzuete, onartu. Handitan lan on bat izateko.</span></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-42452090993974033482011-03-31T12:29:00.000+02:002011-03-31T12:29:36.129+02:00MUTIL MIRESGARRIA<div style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCG5_acEiRMLnT0f6BSqUnshpIUCbQz_STDNoLYPxbRe4kjRaASMvVIaP8rXynKFzSLUTzWCF500NOhUOR2ZRa7T3JAG3uhyphenhyphenZRym_3mOo3MxTyni_fRiVREneytehXYkJBDj1HBRaiL-M/s1600/escanear0001+%255B%255D.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCG5_acEiRMLnT0f6BSqUnshpIUCbQz_STDNoLYPxbRe4kjRaASMvVIaP8rXynKFzSLUTzWCF500NOhUOR2ZRa7T3JAG3uhyphenhyphenZRym_3mOo3MxTyni_fRiVREneytehXYkJBDj1HBRaiL-M/s200/escanear0001+%255B%255D.jpg" width="160" /></a><b><span style="font-size: small;">Ahots batek galdetu zuen.: - Hura al da? hura izango al da? - Mutila ametsetan zegoen, eta denbora guztian esaten zuen: - hura izango al da?- Nik badakit zergatik esten zuen hori, orduan kontatuko dizuet:</span></b></div><div style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b><span style="font-size: small;">Ametsetan zegoela, urte batzuk atzeratu zuen, eta 1000urtean zegoen. Hau da, dinosaurio garaian zegoela. Han egiten hari zena zen, mundu hori esagutu, paseo bat emanez. Eta halako batean, animali bat ikusten zuenez, uste zuen dinosaurio bat zela, eta hasi zen esaten: hura al da? hura isango al da? eta horrela, dinosaurioa bere ondora heldu arte. Eta hortik aurrera ez zen ezer gertatu, zeren esnatu zen. Eta orain badakizue zergatik esaten zuen mutilak hainbeste, hura al da? Baina txarrena da, urrengo gauean, berriro izan zuela amets bat. Eta zer pasa ote zen amets orretan? Ba hori ez dizuet kontatuko.</span></b></div><div style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b><span style="font-size: small;"><br />
</span></b></div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-16212957168936889632011-03-18T15:08:00.000+01:002011-03-18T15:08:02.532+01:00MUJERES Y HOMBRES TENEMOS LOS MISMOS DERECHOS<div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsBNvWrVDn2oNHk3SvoyDMIQcJuz9K1T0Twae7MaSESluP1028GPwJ24nFovsOoai_GrObjcYajOnpStfmO8OwecGTs-PbIIBLFAn8FZmeR6LfOi6JIsa2LYzmgi7ES1p1PaSrMf1_vVc/s1600/forges_mujer2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsBNvWrVDn2oNHk3SvoyDMIQcJuz9K1T0Twae7MaSESluP1028GPwJ24nFovsOoai_GrObjcYajOnpStfmO8OwecGTs-PbIIBLFAn8FZmeR6LfOi6JIsa2LYzmgi7ES1p1PaSrMf1_vVc/s200/forges_mujer2.jpg" width="188" /></a><b><span style="font-size: small;">Hoy en día lo mas normal suele ser que las mujeres trabajen más en casa que en la calle. Es decir, las mujeres se preocupan más de limpiar la casa, de hacer la comida... y los hombres si no trabajan fuera, se pasan el día en el sofá sin hacer nada. Y en ese caso, ha abido muchas parejas que san roto por esa tema.</span></b></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><b><span style="font-size: small;">En mi opinion, eso tiene que acabar. Por qué todos tenemos los mismos derechos, tanto las mujeres y como los hombres. Creó que los hombres son más vagos que las mujeres. ¡Esto tiene que acabar!</span></b></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><b><span style="font-size: small;">Para terminar con esa situación venid el jueves, a las 19:30h de la tarde, a la plaza mayor, para protestar.</span></b></div><b style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif; font-size: small;">Por favor, hombres, sed educados y trabajadores.</span></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-87662067977121121082011-03-15T11:58:00.000+01:002011-03-15T11:58:29.773+01:00¡LAPURRAK!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmDfvkYrWJcpPMM5arQnvm-_uIsj6mqoKAVyv7UN4WfQkatWU7dDGOyEVQ6zIMxuPBxLs-xQhMK8yRlXYZCzWGhC4nF76Kglt2pY3yykaL3ZXOykZNlr7tAGNG_Vh5H7mlQFR9hXSpASY/s1600/p.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmDfvkYrWJcpPMM5arQnvm-_uIsj6mqoKAVyv7UN4WfQkatWU7dDGOyEVQ6zIMxuPBxLs-xQhMK8yRlXYZCzWGhC4nF76Kglt2pY3yykaL3ZXOykZNlr7tAGNG_Vh5H7mlQFR9hXSpASY/s200/p.JPG" width="200" /></a></div><b><span style="font-size: small;">Sinestezina, baina hala zen: hor geunden gu, pirata horien atzetik.</span></b><br />
<b><span style="font-size: small;">Nire aita eta ni ginen, piraten horien atzetik joaten zirenak. Baina, nola ez, nola gertatu zen kontatuko dizuet: </span></b><br />
<b><span style="font-size: small;">Astelehen goiz batean nire aita eta ni supermerkatuan ginen erosketak egiten. Eta bat-batean hiru gizon agertu . ziren gure aurrean, piratak ziren. Nik esan nien zer nahi zuten, baina halako batean piratako poltsa kendu zidan. Esan nion itsultzeko nire poltsa. Baina korrika bizian joan ziren. Nire aita eta ni beraien atsetik joan ginen. Kanpora atera ginen, harri batzuk saltatu genituen, baina bat-batean, nire poltsa eramaten zuen lapurra, txori batek kendu zion. Orduan, lapurrak eta guk txoriaren atzetik joan ginen, alde batetik bestera. Momentu batean, txoria nekatu zenez erori zen eta, orduan, nire poltsa lortu nuen, eta lapurrak joan ziren oso triste.</span></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-2926123330235268532011-03-10T12:21:00.000+01:002011-03-10T12:21:16.011+01:00LA CARTA<div class="separator" style="clear: both; color: #cc0000; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg55OtMoN3gXIvlaeCR9XbyogbN8AVJBDWFQYCMcwvPEQXtxbrPNvqlLxd14JeBdlxdP_iP3e-wdvMEfLnnbtFHzN7LwbS0ryUJ1ay9fpaTWqQZG21ULqHg6FtWE2HvKjGjotUV9vQxhhc/s1600/carta.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg55OtMoN3gXIvlaeCR9XbyogbN8AVJBDWFQYCMcwvPEQXtxbrPNvqlLxd14JeBdlxdP_iP3e-wdvMEfLnnbtFHzN7LwbS0ryUJ1ay9fpaTWqQZG21ULqHg6FtWE2HvKjGjotUV9vQxhhc/s1600/carta.jpeg" /></a></div><div class="separator" style="background-color: white; clear: both; color: #cc0000; text-align: center;"></div><div style="background-color: white; color: #cc0000;"><i><b><span style="font-size: small;">No podía creer lo que estaba viendo. Esa carta, la carta que acababa de recibir...</span></b></i></div><div style="background-color: white; color: #cc0000;"><i><b><span style="font-size: small;">Esa carta era de mi amiga Lorea. Y no terminaba de creerme lo que me había puesto. Nunca llegué a pensar que me escribiera eso, porque desde pequeñas habíamos sido las mejores amigas. Hoy a la mañana, ha sido cuando he encontrado la carta en el buzón. Cuando la he visto en el buzón, con el nombre Lorea, pensaba que sería una carta de la invitacción de su boda. Pero no, todo al rebes. Me echado a llorar, pensando que ya no quería ser mi amiga. No paraba de llorar y llorar... pero en ese instante se me ha ocurrido una idea. Esa idea era escribirle una carta. Y la he escrito. He cojido papel, un volí y he empezado a escribir. Y le he dicho: ¿Quieres ser mi amiga? Despues de ponerle eso, he doblado el papel y lo he tirado al buzón.</span></b></i></div><i style="background-color: white; color: #cc0000;"><b><span style="font-size: small;"> Desde aquel día no he recibido ninguna carta más. He empezado a pensar que quizás puse mal la dirección, y le llegó a otra persona. No he sabido nada de ella. Hoy, de repente, me he cruzado con ella en la calle. Nos emos dado un gran abrazo y nos emos puesto muy contentas. Ya no la volveré a perder más.</span></b></i>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-65099886458678757022011-03-10T11:47:00.001+01:002011-03-10T11:47:58.197+01:00ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-85759995915480855852011-02-17T19:53:00.001+01:002011-02-17T19:53:51.467+01:00TODOS JUNTOS A CASA<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRbERAl2hxDaF8-0Zg7B1gsp1LAYaGJZyg94TGPXsEHoFs8ZnDdoi0WgaxWLQfbzIY-ddMxfzVWwsOtifiepyDSyMRpzVgr35V4VaHE5HuPDtIiIfFYfWiIwQ8vlTdO6P-jbDvRdqMGSs/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; height: 263px; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; width: 321px;"><span style="color: #38761d;"><img border="0" height="238" j6="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRbERAl2hxDaF8-0Zg7B1gsp1LAYaGJZyg94TGPXsEHoFs8ZnDdoi0WgaxWLQfbzIY-ddMxfzVWwsOtifiepyDSyMRpzVgr35V4VaHE5HuPDtIiIfFYfWiIwQ8vlTdO6P-jbDvRdqMGSs/s320/images.jpg" width="320" /></span></a><span style="color: #38761d; font-size: large;">Estaba cansada, casi agotada, y el camino que todavía me quedaba por recorrer parecía muy largo para mis escasas fuerzas... tenía que descansar pero no podía, porque si no nunca llegaría a casa. Seguí caminando pero no podía. Entonces lo que hice fue coger un par de frutas de un árbol, sentarme y empezar a comer las frutas que había cogido. Estuve un par de minutos descansando y volví a caminar. Cuando iba caminando por el camino, apareció un perro. Le dije a ver si quería venir con migo, y me ladró. Entonces, supongo, que me dijo que sí. Yseguimos los dos caminando. Después nos encontramos con otros animales más, y les pregunté a ver si querían venir con nosotros, y nos dijeron que sí. Entonces todos juntos llegamos a casa muy rápido, muy contentos y muy felices.</span></div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-57310917542656705672011-02-09T09:36:00.000+01:002011-02-09T09:36:46.081+01:00Gizon itsua eta gorrra<div style="color: #20124d;"><b><span style="font-size: large;">Kaximiro bizikletaz kaletik zihoanean Ernestinak ikusi eta agurtu zuen. Baina Kaximiro ez zen konturatu...</span></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig4ZkODcYBg5jBMbXoHKY9PC0zscdbo-qylJOCxRUsQ4MZKvFKj2OR3hZKuSmgBcRSkEVVe_cGLeEF0OOmcpzeBJHOYk1WhYsKosxba-GoqNFSmFJb8WX1KJ2EoMLytddBSWLSRXK5mG4/s1600/DSC02509+%255BDesktop+Resolution%255D.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig4ZkODcYBg5jBMbXoHKY9PC0zscdbo-qylJOCxRUsQ4MZKvFKj2OR3hZKuSmgBcRSkEVVe_cGLeEF0OOmcpzeBJHOYk1WhYsKosxba-GoqNFSmFJb8WX1KJ2EoMLytddBSWLSRXK5mG4/s1600/DSC02509+%255BDesktop+Resolution%255D.JPG" /></a></div><b style="color: #20124d;"><span style="font-size: large;">Eta handik zihoan bere bizikletarekin konturatu gabe. Baina Ernestinak, Kaximirorekin hitz egin nahi zuenez, korrika bizian berarengana joan zen. Are eta azkarrago zihoan Kaximiro bere bizikletarekin, eta nola ez, Ernestina ezin ziren iritsi berarengana. Ernestinak, nekatzen hasi zen hainbeste korrika egiteagatik. Geroago Ernestina nekatuta zegoenez, Kaximirori deitzen hasi zen. Kaximiro ez zen konturatzen Ernestinak berari ari zitzaiola deitzen. Orduan, Ernestina zeren magia egiten baitzuen, bere gorputzaren barruan sartu zen, eta konturatu zen Kaximiro itsua eta gorra zela.</span></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-42080578645259997012011-02-03T12:28:00.000+01:002011-02-03T12:28:03.509+01:00EL DRAGÓN<div style="font-family: Georgia,"Times New Roman",serif;"><b><span style="font-size: small;">Tenía ante mí el mapa de la isla. Sólo me preocupaba una cosa: ese maldito dragón que la rodeaba </span><span style="color: black; font-size: small;">y que, según decían, se tragaba a todo aquél que intentara acercarse a ella...</span></b></div><span style="color: black; font-size: small;"><b style="font-family: Georgia,"Times New Roman",serif;"><span style="font-size: small;">Yo jamás había visto un dragón, y estaba super preocupada. Aunque no quería ir a la isla porqué estaba el maldito dragón, tenía que ir. Porque tenía que rescatar a mi hermano. Entonces, sin pensarlo, cojí el barco y fuí hacia la isla. Después de 20 min, ya empecé a ver más. Y cuando me acerqué, ya vi la isla. Pero lo raro fué que no ví al dragón en la isla. Aunqué fuí un poco más con el barco, y ahí, en ese momento miré atrás, y ví una sombra detrás mío. Cuándo en ese momento miré atrás, ví que era ¡el dragón! Me asusté mucho. Entonces lo que hice fué encender el motor del barco e ir rápidamente del barco y entré en la isla. Intenté esconderme del dragón debajo de un árbol. Y cuando me escondí debajo del árbol, encontré ¡a mí hermano! Nos dimos dos besos y lugo empezamos a charlar. Pero de repente apareció el dragón. Yo le dije a mi hermano que teníamos que irnos. Porque el dragón había venido. Cuando le dije eso, me contestó que estuviera tranquila porque el dragón era su amigo. Entonces ya me tranquice un poco.</span></b></span><br />
<span style="color: black; font-size: small;"><br />
</span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-18470796878400913932011-01-26T09:36:00.000+01:002011-01-26T09:36:26.566+01:00Ez genekien zer egin<div style="color: #a64d79; font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><b>Galdu egin gara. Ez dugu hiria ezagutzen eta galdu egin gara.</b></span></div><div style="color: #a64d79; font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><b>Berandu egin zaigu lagunaren etxean eta autobusak alde egin du. Zer egin?</b></span></div><div style="color: #a64d79; font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><b>Ez genekien zer egin, baina bat-batean niri ideia bat bururatu zitzaidan. Ideia hori zen lagunaren etxean gelditzea. Baina lagunak ez zuen nahi guk bere etzean gelditzea. Nik esan nion hiru bakarrik ginela eta zergatik ez zuen nahi gu bere etxean gelditzea, baina ez zidan ezer esan. Horduan, hori esan zuenean ez genekien zer egin. Horrela, ezer jakin gabe, denbora luzea pasa genuen. Bat- batean, bigarren ideia bururatu zitzaidan:</b></span></div><div style="color: #a64d79; font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><b>Nola denbora gutxi falta zen trena iristeko, trena har genezakeela pentsatu nuen. Denoi ideia gustatu zitaien eta orduan lagunari agur esan ondoren trena hartzera joan ginen. </b></span></div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-60771553383261805632011-01-20T11:56:00.000+01:002011-01-20T11:56:12.136+01:00LA LUZ<div style="color: #4c1130; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b><i><span style="font-size: small;">-Hacía calor. Salí de casa y subí a lo alto de la montaña. La noche era muy oscura.</span></i></b></div><div style="color: #4c1130; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b><i><span style="font-size: small;">De pronto, una pequeña luz surcó fugazmente el espacio, y luego otra y muchas más.</span></i></b></div><div style="color: #4c1130; font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><b><i><span style="font-size: small;">Paecían fuegos artificiales...¡ Pero eran cometas!</span></i></b></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl1xZYxflGSIGya35LcPEsMsv7MIvvqzcPrbqJtdorO4TBaQvuG2rUBfJHfFEcdh9agU-uQ1lSLz7-aQK5aLAM286bKNUm99nGsEq_-Xp0ymHHviPce4dFSemMGd6bkigGFIpyBF1Eo2g/s1600/images.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjl1xZYxflGSIGya35LcPEsMsv7MIvvqzcPrbqJtdorO4TBaQvuG2rUBfJHfFEcdh9agU-uQ1lSLz7-aQK5aLAM286bKNUm99nGsEq_-Xp0ymHHviPce4dFSemMGd6bkigGFIpyBF1Eo2g/s1600/images.jpeg" /></a></div><b style="color: #4c1130;"><i style="font-family: Arial,Helvetica,sans-serif;"><span style="font-size: small;">No sabía que hacer. Pero de ppronto, se me ocurrió una idea. Bajar al pueblo y mirar en todos los rincones del pueblo. Cuando empecé a mirar por todos los rincones del pueblo para ver de donde salían los fuegos artificiales, no los encontraba. Después de 1h y 30min, seguía buscando, pero no los encontraba. Me cansé y entonces fui a casa. Lo que hice fue cenar, ponerme el pijama e ir a la cama. Al día siguiente, cuando me desperte, puse la tele. En la tele dijeron que si veiamos al anochecer en el cielo luz o fuegos artificiales, que era nuestra imaginacion. Y entonces pensé que ayer después de pasar 1h y 30min en el pueblo, buscando la luz o los fuegos artificiales por donde salían, fue para nada.</span></i></b>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-45227135479134916372010-12-22T12:19:00.000+01:002010-12-22T12:19:08.248+01:00AuroraHau da ingurunean egin dugun lan bat.<br />
<br />
Egileak:<br />
Ainhoa S<br />
Carlos<br />
Aitziber<br />
eta Alvaro<br />
<br />
Klikatu hemen: <a href="http://es.calameo.com/read/000123811817254b7f13d">Aurorak</a>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-35150056357528504172010-12-09T16:00:00.000+01:002010-12-09T16:00:12.847+01:00XABIER LETE-Xabier Lete poeta, idazle, antzerkilari, abeslari... ospetsua hil zaigu ostiral honetan Urnietan. Txiki-txikitatik hasi zen idazten. 1965 ean parte hartu zuen EZ DOK AMAIRU taldean Mikel Laboarekin, Benito Lertsundirekin eta Jose Antonekin.<br />
<object width="480" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/WR2hCeC0KWE?fs=1&hl=en_US"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/WR2hCeC0KWE?fs=1&hl=en_US" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="480" height="385"></embed></object>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-17349471221619492732010-11-18T12:13:00.002+01:002010-11-18T12:37:26.293+01:00El semàforo invisible<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk_f8QTUGZyzLW7fWWe8WEpQJqruIdTl5IzLyZDnXc7Kel66maZG9xKwKa44aKEeI6YT3noPptQT6LcdzKlG2hgjGw-BQt69Kg-xNKwBsu7jByNob_o4A5eRwAJzqBFFv19ugz9KIcKCc/s1600/DSC02745.JPG"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 254px; height: 191px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk_f8QTUGZyzLW7fWWe8WEpQJqruIdTl5IzLyZDnXc7Kel66maZG9xKwKa44aKEeI6YT3noPptQT6LcdzKlG2hgjGw-BQt69Kg-xNKwBsu7jByNob_o4A5eRwAJzqBFFv19ugz9KIcKCc/s320/DSC02745.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5540852191886574082" border="0" /></a><span style="font-size:100%;"><span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">Cuando mirè al otro lado de la calle, vi a mi profesor y ese insólito árbol-semáforo que señalaba todas las órdenes posibles al mismo tiempo.Pero yó no me lo creía. Entonces fui a donde estaba mi profesor, y le pregunté:</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Hola profe, ¿ qué tal?</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Yo muy bien, ¿y tú?</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Bien. Pero te quiero preguntar una cosa.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Dime, soy todo tuyo.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-¿Ves ese semáforo que está al lado de un árbol y que está señalando todas las órdenes posibles al mismo tiempo?</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Pues no, no lo veo.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Como que no, si está aquí.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">-Pues no lo veo, seguramente, serán una imajinación tuya.</span> <span style="color: rgb(153, 51, 153); font-weight: bold;">Y, bueno, cuando me dijo eso, me fuí a casa sin decirle nada. Pero eso sí, pensativa.</span></span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-66706536682206739662010-11-17T09:02:00.001+01:002010-11-17T09:44:48.151+01:00Etxe sorginduta<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR4yVrsnlW5PcIay4nvBMsW7KRYMbZ9G1vj6TLPB2vZZlohvb1RczeFAz_3nBWeUvH5IC3Kuwnd9ady8vrQnPNgly_gj4pv995k9IyhC9RzAkBGfWh_gHm_FNJjWJlbiJkr8bfYg3V_zE/s1600/DSC01518.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR4yVrsnlW5PcIay4nvBMsW7KRYMbZ9G1vj6TLPB2vZZlohvb1RczeFAz_3nBWeUvH5IC3Kuwnd9ady8vrQnPNgly_gj4pv995k9IyhC9RzAkBGfWh_gHm_FNJjWJlbiJkr8bfYg3V_zE/s320/DSC01518.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5540436804073127330" border="0" /></a>
<span style="color: rgb(51, 0, 153);font-size:130%;" >Ezin nuen sinetsi ikusten ari nintzena. Etxe hartako leiho batetik makina bat liburu irten ari ziren. Sorginkeria ote? Beste trikimalu bat liburu gehiago saltzeko? Etxeko jabea burutik eginda zegoela?... Jankiminaren jakinminez, hurbildu nintzen.
Hurbildu nintzenean, beldur asko neukan zeren,etxea zuria zen eta gorriz bihurtu zen, lehioak desagertzen ziren, atea handitzen eta txikitxen ziren... baina, hala ere, </span><span style="color: rgb(51, 0, 153);font-size:130%;" >sartu nintzen. Sartu nintzenean, dena ilun-iluna zegoen. Bat- batean, argia etorri eta sorgin bat agertu zen nire aurrean. Sorginak, buruan txapel handi bat eramaten zuen eta soin luze eta itsusi bat. Bere aurpegia oso beldurgarria zen, zeren bere sudurra handia zen, bere begiak handiak eta gorriak, eta ahoa txikia eta urdina. orduan sorgin itxusi bat zen. Sorginak esan zidan, sukalderantz joateko berarekin, bazkaltzeko. Eta nik esan nion baietz. Sukaldean geudenean, labea pistutzen hasi zen, baina ezin zuen jarri, orduan niri esan zidan jartzeko. Jartzen negoenean, sorginak azkar-azkar niri labearen barruan sartu eta labearen atea itsi eta martsan jarri zuen 100º. Eta han barruan gelditu nintzen, oso erreta eta hilda.</span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-69786132289190892562010-10-07T11:51:00.003+02:002010-10-07T12:23:38.205+02:00EL LÀPIZ<div style="text-align: left; color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;font-size:180%;" >En el estuche se encontraba una multitud de rotuladores, bolígrafos, gomas y otros objetos diversos. Perdido entre todos ellos se hallaba un víejo, pequeño y gastado lápiz.</span> <span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;font-size:180%;" >El lapiz llevaba más de un año en el estuche y por eso</span><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkB_6HWvBQ-QgulzRImQ5qEucu_lmDjgodQvrxb_TWYzLPmCUks89273bDTpxzZLYFAJWY7F1uKjW27jkjMtLgBETL9gHRQWuaJ_dKNiM2W1SaKXUzvFTydYTlgoEXjmYfXamN3mpfrAw/s1600/lapiz.jpeg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 259px; height: 174px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkB_6HWvBQ-QgulzRImQ5qEucu_lmDjgodQvrxb_TWYzLPmCUks89273bDTpxzZLYFAJWY7F1uKjW27jkjMtLgBETL9gHRQWuaJ_dKNiM2W1SaKXUzvFTydYTlgoEXjmYfXamN3mpfrAw/s320/lapiz.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5525247547512169650" border="0" /></a><span style="color: rgb(0, 0, 0); font-weight: bold;font-size:180%;" > estaba viejo, pequeño y gastado. ¡Ah! y seguro que os prenguntareis por qué sé yo que el lápiz había estado más de un año en el estuche. Pues os lo boi a contar. Fue el lápiz el que me lo dijo. El lápiz hablaba y entonces me contaba cosas como esta. También me contaba que le trataban mal. por ejemplo: El niño que tenía este lápiz, lo tiraba en el cole por la ventana y le hacía pasar malos momentos. Bueno, y con todo esto, os quiero decir, que, los lapices no se utilizan para jugar, si no que se utilizan para aprender a escribir. Y gracias a escribir también podemos aprender a leer.</span>
</div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-73452753032383708202010-06-18T10:18:00.002+02:002010-06-18T10:21:30.249+02:00NAFARROAJoan den astean Maider eta biok Nafarroari buruzko lan polit hau egin genuen. Espero dut zuen gustukoa izatea eta iruzkin asko jasotzea.
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://es.calameo.com/read/000123811a26279ab1b0c" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheIp7nCe6uYwqbrtUtAc-R1ob96QrsVBagiE-jSZJnR6aYwmTNf3ZvMgCZNBhrq7KDqBwazclEWza8CPyqn6iwQnyWnVHBttDlIJQITbHQ3wStIyGMPg-ZuQdEHWTs4smIlhPWoTGeMyE/s320/300px-Navarra_-_Mapa_municipal_Zonificacion_2000.svg.png" width="297" border="0" height="320" /></a></div>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-8011502045300721452010-06-04T09:35:00.000+02:002010-06-04T09:35:21.608+02:00EL SECRETO<i><b>- </b></i><span style="font-size: large;"><b>Estaba paseando tranquilamente por el parque, cuando una ardilla se encaramò a la valla y me dijo: </b></span><br />
<span style="font-size: large;"><b>- ¡Eh tù! Sì, sì, tù, ¿quieres que te cuente un secreto?</b></span><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwbBhiXFb699PHzaYV-W9WkyStoL6WK_6RixV_0CDMatXqcq767QzrCVNbIfNnTOAO5apRKPilh3JYE8jBkuVd0AAyS9TdL8alrbzP7VjU1KdDaRxotACFXmLxN2qr9fjqETdtsmjTbso/s1600/ardillin.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwbBhiXFb699PHzaYV-W9WkyStoL6WK_6RixV_0CDMatXqcq767QzrCVNbIfNnTOAO5apRKPilh3JYE8jBkuVd0AAyS9TdL8alrbzP7VjU1KdDaRxotACFXmLxN2qr9fjqETdtsmjTbso/s320/ardillin.jpg" /></a><span style="font-size: large;"><b>- Y yo le contestè:</b></span><br />
<span style="font-size: large;"><b>Si, claro. Entonces la ardilla me cogiò de la mano y me llevò a un sitio extraño. Allì donde me llevo, me encontre con el resto de sus amigos. y uno me dijo el secreto. El secreto era que eran los unicos ardillas que hablaban, y que la policia les estaba buscando. Entoces, en ese instante yo saltè diciendoles:</b></span><br />
<span style="font-size: large;"><b>-Pues mira, yo conozco un sitio en el que no os va a encontrar nadie , y si quereis ir decidme que sì. Entoces todos los ardillas vinieron conmigo y no los ha encontrado nadie hasta que se murieron todos</b></span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-46370475799178189322010-05-14T09:26:00.000+02:002010-05-14T09:26:41.196+02:00ESPAZIORA<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSllWYJFJTQRzK6OnvBEWD6LP67Wb4PNcpduQiurWyZN1pVgBbLbK49LfXe_0AgXytQQEVe2szslF6_EjuH8es5V90NbHf2q9pecCbE8wdUYcQT5HY20cPZUDyZu5jvuUVoqt4vJD3a40/s1600/DSC02488.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSllWYJFJTQRzK6OnvBEWD6LP67Wb4PNcpduQiurWyZN1pVgBbLbK49LfXe_0AgXytQQEVe2szslF6_EjuH8es5V90NbHf2q9pecCbE8wdUYcQT5HY20cPZUDyZu5jvuUVoqt4vJD3a40/s320/DSC02488.JPG" width="320" /></a><span style="font-size: large;">-Astelehen gau batean, ohera joateko orduan, gogoratu nintzen ipuin bat idatzi behar nuela. Baina ez nekien zer egin. Idatzi edo ez idatzi. Zeren lo egiteko gogoa neukan.Azknean idazten hasi nintzen. Azkeneko hitzetan lo hartu nuen, eta amets bat izan nuen. Amets hori espazioan izan zen.</span><br />
<span style="font-size: large;">-Mundutik atera nintzen nire elefantearekin eta hasi giñen paseatzen. Geroago joan ginen Martera. Han ikusi nuen gizon bat, eta egon giñen hitz egiten eta pentsatu genuen beste panetara joateko. Horrela egon ginen egun osoan. Planetaz planeta.</span><br />
<span style="font-size: large;">-Eta momentu horretan esnatu nintzen.</span><br />
<span style="font-size: large;"> </span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-65039710192035187942010-05-11T09:28:00.000+02:002010-05-11T09:28:43.889+02:00NIRE HERRIA<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOnX4k5x3jYfU3KZN70ZgyB4YYd2m6o01i74kEimX5_XcXA1tBQRdjgxVRnv3lyRpy_nX6BxRj6RBAtSGzG23EgYFpbhq-smQvuld6bzsBiMaKjfZ8WmflAxTX6CZswx1h9qpnUhtlx3c/s1600/DSC01023.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOnX4k5x3jYfU3KZN70ZgyB4YYd2m6o01i74kEimX5_XcXA1tBQRdjgxVRnv3lyRpy_nX6BxRj6RBAtSGzG23EgYFpbhq-smQvuld6bzsBiMaKjfZ8WmflAxTX6CZswx1h9qpnUhtlx3c/s320/DSC01023.JPG" /></a></div><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="color: black;"><b>- Gaur goizeko 07:00etan esnatu naiz nire herrir</b></span></span></span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: small;"><b><span style="color: black;">a joateko. Nire herrira iritsi nintzenean, Jesus izeneko lagun bat ikusi nuen. Urte asko daramatzagu elkar ikusi gabe. Maletak utzi ondoren, berarekin joan nintzen jolastera. Ibai bat ikusi genuen, eta ibaiari segitu genuen eta korrika eginez Jesusen etxera joan ginen. Jesusen etxean dena ahaztu eta partsisera jolasten hasi ginen. Geroago amak deitu zidan eta esan zidan berandu zela eta etxera joateko. Orduan nik amari kaso egin eta joan nintze</span></b><span style="color: black;"><b>n etxera. </b></span></span></span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7831280419165062655.post-76714087901969956112010-05-04T09:45:00.000+02:002010-05-04T09:45:16.513+02:00POLIZIA ETA NESKATXA<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0ZGWY0Y5hNh8f68uUpCTJsYfZ1dt_9lrtWOlpqmtpXrMf4XWUgj9oMd_W4xbNvc_o6CX44N_Od5McZ4KvfqFJzkeoRpB1kiuCP42vCwXPySOEXQd2fou84P0b7I7XTvu8pFUIUe4u9Gc/s1600/555.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0ZGWY0Y5hNh8f68uUpCTJsYfZ1dt_9lrtWOlpqmtpXrMf4XWUgj9oMd_W4xbNvc_o6CX44N_Od5McZ4KvfqFJzkeoRpB1kiuCP42vCwXPySOEXQd2fou84P0b7I7XTvu8pFUIUe4u9Gc/s320/555.JPG" /></a></div><span style="background-color: white;">Egun batean, joan nintzenean erosketak egitera, konturatu nintzen polizia bat zegoela norbaiten bila. Geroago neska bat etorri zen nire atzetik esaten ea polizia ikusi nuela, eta nik esan nion baietz. Orduan neskatxoak esan zidan, ez esateko inori nik ikusi nuela, eta esan nion baietz, ez niola inori kontatuko. Etxera abiatu nintzenean, poliziaren sirenak entzun nituen. Atea ireki nuenean... lehengo neska sartu zen nire etxera abiadura bizian! eta polizia nire atxean zegoen, eta esan zidan: Esan neskatsa horri ateratzeko, bestela hilko zaitut. Eta nik esan nion neskatsari eta atera zen. Orduan poliziak harrapatu zuen eta joan ziren.</span><br />
<span style="background-color: white;">Hurrengo egunean, joan nintzenean erosketak egitera, eta dena lasai zegoen. </span>ainhoahttp://www.blogger.com/profile/13542750343016003352noreply@blogger.com0